Ja, vi ska på bio idag förresten och jag är ganska livrädd. Inte livrädd för att vi ska se någon läskig skräckfilm utan livrädd för att somna i biosalongen. Jag kan inte hålla mig vaken till en film och därför blir detta något av dagens I-landsproblem. Oddsen talar för att jag garanterat kommer att slumra till i mörkret inne i biosalongen, och oron som växer i mig grundas på tanken hur många av de medbesökare som kommer tycka att det är helt okej med snarkljud som extraeffekt när Lisbeth Salanders livshistoria berättas på duken.

Jag kan aldrig hålla mig vaken till filmer, och det är ett faktum som alltför många av mina kära vänner, släktingar och älsklingen min fått erfara. Och på senare tid så har mitt gamla hederliga knep, det vill säga att jag skyller på att linserna skaver och därefter måste jag blunda lite, börjat erkänna sig själv vara just ett knep. Förra biobesöket dock, därvid jag gick med min kära vän Kalle, så fick jag nypa mig själv i armen hårt för att hålla mig vaken. Ett brutalt knep som orsakade ett ömt blåmärke dagen efter. Tråkigt nog är det dessutom aldrig filmernas fel att jag somnar, det är mitt! Jag slumrar till de mest spännande och roliga filmerna.

För att sänka oddsen idag har jag dock bunkrat upp med kaffe! Och massvis av denna härliga råvara. Och inte bara två muggar, utan fem eller sex stycken kanske det har kommit att bli. För jag vill finna det där knepet som håller mig vaken. och jag anar att kaffet kan vara genombrottet. Det är sannerligen tur att de flesta av mina bekanta tycker att kombinationen Barro och filmvisning är rätt charmig (bortsett från när jag inte snarkar mig igenom filmerna så att jag stör andas koncentration), annars hade jag nog suttit hemma hela dagen.
 

Nu så måste jag verkligen kila - så att jag får lite härlig sömn för 110 kronor i biosalongen!