Det finns en dag i veckan som vi alla önskar utrotad. En dag som för många består av bakishuvudvärk, ångest inför den kommande arbetsveckan eller panik för att den ljuva ledigheten bär mot sitt slut. Denna dag kallas söndagen! 


Jag avskyr söndagar och det kanske är just därför som jag döpt om denna dag till just "Sunkissöndag". Under Sunkissöndagen vaknar man alldeles för sent, huvudvärken är värre än finanskrisens påverkan på Irland och ångesten över nästkommande dagars händelser är stor. Sunkissöndagen är dagen då storbloggarna uppdaterar 1.8 gånger, då regnet från himlen faller nio gånger av tio gånger och när man önskat att man sparade ihop från sommarjobbet och spenderade sitt liv efter gymnasiet som backpacker i Indonesien. Det allra värsta med söndagarna är dock att televisionen, den vackra dumburken som nu av någon idiotisk anledning kan iförskaffas i både tjock- och plattformat, i tio fall av tio möjliga visar skräp på bästa sändningstid. Och jag blir bara förbannad! 


Vad hände med den gamla goda tiden när man faktiskt fortfarande orkade läsa böcker på söndagar, när man hade pannkaksfrukost och låg och sov bort halva dagen för att sedan åka till IKEA Kungens kurva för att köpa värmeljus? Sitter här och saknar den där ljuva söndagen där allt och ingenting hände och när man var nöjd med det. Jaja, dags att sluta klaga eftersom jag i själva verket faktiskt suttit med ett leende hela dagen. Varför? Jo, för att idag har man fått vakna upp brevid älsklingen för tredje dagen i rad samt att det är kanelbullens-dag - det vill säga den enda dagen då man helt legitimt får trycka i sig bullar utan att skämma. Och det gillar vi! Tack du kära Sunkissöndag för detta!